Alla har vi bra och mindre bra sidor och egenskaper, såväl människa som häst. Vi strävar hela tiden efter att bli bättre, lära oss mer och bli mer tillfreds med oss själva. Dock är det lätt att se alla de delar man inte lyckas med, eller de egenskaper man är mindre nöjd med, istället för att se de saker som faktiskt fungerar och är bra. Genom att fokusera på de negativa sakerna ger vi dessa uppmärksamhet och gör de större än de behöver vara. I perioder är jag exempelvis enormt frustrerad över att mina axlar inte vill hänga med när jag rider, det känns som att jag vrider hela överkroppen men i själva verket är det en minimal vridning, eftersom det vissa dagar är allt axlarna klarar av. Då blir jag arg och ledsen och dömer min kropp för att den inte gör som jag vill. Det som händer är att det enda jag fokuserar på är mina axlar som för dagen är ur funktion, vilket resten av kroppen drabbas av. Jag glömmer bort att jag har en fin följsam sits, en stilla hand och en lyhörd häst som jag utbildat själv.

Låt oss säga att våra eller våra hästars positiva egenskaper är vita fläckar på ett vitt papper och de negativa egenskaperna som vi anser nödvändiga att förminska är svarta fläckar på samma papper. Hur får man lättast papperet att bli så vitt som möjligt? Jo, genom att förstora de vita fläckarna så att det inte finns lika mycket plats för de svarta. Vissa försvinner helt och andra kommer att ta mindre plats. Det är ju nämligen så att vi aldrig blir helt fria från de negativa delarna och vissa måste få finnas där som en motvikt till de positiva, allt i naturen har en motsats. Dock har vissa växt sig större än de behöver av olika anledningar.

Genom att fokusera på de vita fläckarna, alltså det som fungerar och som jag eller min häst är bra på, så kommer dessa att växa sig större. Fokuserar jag på de svarta fläckarna kommer de att växa sig större och eftersom mitt mål är att få papperet mer vitt än svart så verkar det dumt. Då får man istället försöka konstatera problemet, istället för att börja döma sig själv eller hästen för de svårigheter som finns och försöka att se det som faktiskt fungerar istället.

En förutsättning för att förstora de vita fläckarna är beröm och uppmuntran, även de minsta försök ska berömmas för att visa att man är på rätt väg. Vissa saker är så lätt att ta för givet, både hos sig själv och hästen, att man glömmer att uppmuntra de försök som görs. Ta till exempel en så enkel sak som en smackning, det är ingen självklarhet för en häst att gå framåt när man smackar, och även om hästen är 15 år gammal kan det vara trevligt med beröm emellanåt för att den reagerade på rätt sätt på ryttarens smackning. Och om jag har en häst som har svårt för att gå i öppna så kanske jag inte kan lägga till alla hjälper på samma gång, utan ska börja med att berömma när hästen flyttade in sitt inre bakben lite längre inunder tyngdpunkten när jag bad om detta med min skänkel. Varje moment i inlärningen måste delas upp i små pusselbitar och varje försök i rätt riktning förtjänar beröm!

Alltså – för en trevlig träningsupplevelse för både häst och människa är det viktigt med mycket beröm, för alla försök i rätt riktning. Det är en förutsättning för att de vita fläckarna ska växa sig större än de svarta, att det positiva får en chans att växa sig större med hjälp av förståelse, glädje och uppmuntran!