EN FÖRKLARING
För ett par veckor sedan var jag på klinik med Sammy. Att boka tiden krävde veckor av ångest, oro och tårar, men när den väl var bokad så kände jag mig ganska lättad. Sedan vi var veckoelever hos Christofer förra året så har det gått så upp och ner i träningen. Efter veckan på Hällekis gick Sammy bättre än någonsin i en månad ungefär, sedan började det bli svårare att få honom rund och hitta till samling. Så fortsatte det hela året. Det funkade bättre för att sedan bli sämre igen. Massor av olika behandlare har fått titta på honom och det har hjälpt lite, men inte blivit helt bra. Egentligen har det varit på detta vis med just det samlande arbetet ända sedan vi började nosa på det för ett antal år sedan. Saker jag provar funkar i ungefär en månad för att sedan inte funka alls längre. Gissa om jag slitit mitt hår över detta - vad gör jag för fel?!
Många av er vet kanske att Sammy skadades svårt för många år sedan. Han fick ytliga böjsenan helt avsparkad i vänster bak och prognosen var minst sagt dålig. Vi lyckades dock över förväntan med rehabiliteringen och har som bekant tävlat på hög nivå i dressyr och även provat på både hopptävling och fälttävlan efter detta.
Hur som helst så åkte vi för att träffa Izabella Granswed på Stav hästklinik. Det är en bra bit att åka, men jag ville träffa just Bella som jag fått ett bra intryck av. En lång dag med hältutredning började. Knepigt med tanke på att han inte uppvisar någon riktig hälta.. Från marken syns absolut ingenting, men det är inte heller där problemen uppstår, utan det är under belastning. Vid ridprovet kunde jag därför först visa hur problemet visar sig och nu förstod hon och kunde lokalisera en liten hälta v. bak och h. fram.
Först nu kunde vi börja bedöva och använda oss av uteslutningsmetoden. Bedöva kotorna - ingen skillnad. Bedöva hasen v. bak - ingen skillnad. Bedöva hovleden h. fram - SKILLNAD! Flera timmar in i undersökningen hade vi alltså kunnat lokalisera att Sammy fått en liten hovledsinflammation h. fram. Detta är dock sekundärt då grundproblemet kommer bakifrån. Ni har kanske gissat vid det här laget att den gamla senskadan har med saken att göra? Korrekt! Vi ultraljudade senan bak och där finns ärrbildning på både ytliga och djupa böjsenan efter hans gamla skada. Vid samlande arbete och större belastning orkar senan därför inte bära en längre period. Det funkar därför någon månad innan den blir överansträngd och det är då jag märker av det i ridningen. När han blivit överansträngd i vänster bak så har han börjat felbelasta vilket gett sekundära problem diagonalt fram. Han är nu behandlad fram, att behandla senskadan går ju liksom inte 10 år senare. Att den är så bra som den är, är fantastiskt! Det handlar om att jag måste hitta ett fungerande träningsupplägg med bra balans som varken belastar för mycket fram eller bak. Fram till återbesöket i slutet av juni ska vi bara skritta och snart avslutar han sin Metacam-kur.
Trots allt känns det väldigt bra just nu. Innan jag bokade var jag livrädd för att han fått spatt eller liknande eller att jag ridit sönder honom.. Nu känner jag mig istället stolt över hur långt vi kommit trots hans svåra skada! Jag kan också slappna av på ett annat sätt och acceptera att med Sammy blir det nog ingen piaff, så jag behöver inte känna stress över varför det inte funkar.
Huvudsaken är att min Sammy får vara med mig i många år till - det spelar ingen roll om jag aldrig skulle få rida mer - så länge han stannar hos mig. Och det råder det inga tvivel om, det lovar jag!
