Inom den Akademiska Ridkonsten är sitsen ett mycket viktigt verktyg i ridningen och man lägger mycket tid på att skola denna. Något som är unikt (vad jag vet) är att man använder sig av något som kallas för höger- och vänstersits. Det innebär att man vinklar sitt bäcken olika beroende på vilket varv man rider i. Det handlar mycket om kroppskännedom och alla har vi en sida i vilken vi har lättare eller svårare att forma oss, liksom hästen.

Låt oss säga att jag rider i vänster varv, jag ska då släppa ner mitt bäcken lite till vänster så att jag sitter mer på det vänstra sittbenet, samtidigt som jag lyfter bort det högra lite. Detta eftersom man inom AR i princip alltid rider hästen ställd och böjd inåt. En muskel man trycker på drar ihop sig och därför hjälper man hästen att forma sig runt det sittben man sitter lite mer på. En förutsättning för att hästen ska kunna forma sig runt det inre sittbenet är att det yttre sittbenet inte stör. Då insidan ska kunna korta sig (dra ihop sig) så måste utsidan kunna länga sig. Det säger då sig självt att man inte kan sitta lika tungt på det yttre sittbenet eftersom utsidan måste få plats att länga ut sig. Det handlar inte om att luta sig åt höger eller vänster i sadeln, utan rörelsen sker endast i bäckenet. Många av oss är stela i vårt bäcken och därför är detta minst lika bra träning för oss som för hästen.

En annan viktig del i en följsam sits är att följa med i hästens rörelser. De av oss som ridit på ridskola har fått lära oss att sitta lika tungt på båda sittbenen och driva hästen framåt med sätet. Men om man börjar titta på och känna efter hur en hästrygg faktiskt rör sig så förstår man att detta sätt att “driva” med sätet hindrar hästens naturliga rörelser och inte har något alls med drivning att göra. Det som oftast händer är att hästen inte kan arbeta korrekt med sin rygg och därför tappar sina bakben. Det första mina elever får göra när de kommer till mig är att bara skritta runt på lång tygel, blunda, slappna av och känna efter hur hästens rygg faktiskt rör sig. De upptäcker då att den rör sig från sida till sida och även fram och tillbaka, detta i en tredimensionell, svingande rörelse. Man kan beskriva det som att man cyklar baklänges med sittbenen och en lite rullande rörelse uppstår i ryttarens bäcken. Prova detta nästa gång du rider om du inte hört talas om det innan!

En bra sits är en följsam sits och ingen sits är den andra lik. Det går därför inte att börja i fel ände och försöka efterlikna något som man tycker är en bra sits, eftersom alla ryttare och deras hästar måste hitta sin gemensamma balans och följsamhet.